VI.
För en och annan partz, serdeles the enfaldige och fattigas skuld, så ock för underdomarens heder och respect, förplichtas icke then, som emot cämnersrättens afsagde dom wil wädia, så i hastigheet, utan beskied och betänckiande på stunden, som här til skiedt är, ther emot wadepenningar at inläggia, utan förunnes them twänne dygns råderum sedan domen afsagd är, nämligen til klåckan tålf om tridie dagen, sig at omhugsa och betänckia, om the wilia wädia eller ey, och om the wädia wilja, thet inom förbemälte tid in för sittiande rätten giöra.
VII.
Til rådstugurätten är ingen stämning af nöden, när någon wädiat emot en cämnersdom eller resolution, utan tå bör then wädiande til then 18 dagen ifrån thet cämnersdomen afsagder är, om morgonen klåckan åtta för rådstugurätten inlefwerera sina beswär theremot, eller böte 6 marck sölfwermynt; men blifwer han til klåckan tålf utan laga förfall aldeles ute, böte 5 daler sölfwermynt och domen förklaras, at på hans sida hafwa wunnit laga kraft; faller bemälte tid in på någon helgedag, eller tå icke laga rådstugudag är, eller ock på then tid, tå ther ingen sammankomst skie plägar, må han sig angifwa och saken fortsättia på then första therpå följande rättegångzdag.
VIII.
Then som wid lagmanstinget på then i stämningen föreskrefne ort och dag utan laga förfall uteblifwer, skal böta 3 daler, och så hwar dag han upropas och är borta, samt giälde wederparten sin kåstnad; kommer han ey tilstädes, eller sig ey angifwer innan tinget slutes, må likwäl kiärandens, och thes, som emot domen wädiat, beswär, antingen the munt- eller skrifteligen skie, företagas och afdömas, hwilken dom sedan exequeres, utan at ther uti winna någon ändring, med mindre Kongl. Maij:tz särskilte restitution åkommer, så bör ock then förra dom stadfästas och exequeras, om han, som wädjat hafwer, wid lagmanstinget, utan rätta bewiste förfal aldeles ute blifwer.
IX.
Domaren wid cämnärsrätten bör uti wittnesbörden och attesterne om parternas laga wad uttryckeligen sättia, at så wäl then