10 punct.
Att sådane procuratorer och fullmächtiger, som så obetänckt, och antingen af arg- och hembdgirughet, eller och af list för winst och egennytta, eller på hwarjehanda annat sätt sökia att reta och uphissa parterne till oskiälige twister och rättegånger, eller med andra dylijka och i denne puncten omrörde förseelser beträdde warda, synes oförgripeligen, att de derföre med en wiss uthsatt plicht wid hwarie instantia måtte blifwa belagde; och såsom Hans Kongl. Maij:tz allernådigste förordning af den 20 Martii 1694 innehåller, att inga pro curatorer uthan Kongl. håfrättens tillstånd sig måge bruka låta, så woro fördenskull önskeligit, att sådant och härwid måtte blifwa inryckt och derjempte en wiss plicht uthsättias för den, som häremot bryter.
Dessuthan måste man och dageligen förnimma, hurusåsom allmogen uthaf allehanda ståndz personer bruka sig owanlige concepister, de der esomofftast så wäl till principalens som dommarens och rättens skimpf och wanheder intet hafva försyn att föra sin lättfärdige penna, och sedan sielfwa parten, som saken angår, enär honom sådant warder förehållit, skiuter skulden till sådant skrifwande på concipisten; altså skulle man och gärna önska, det sådane concipister måtte så wäl som sielfwa principalen wara förplichtade och pålagde blifwa, sine nampn under inlagorne att underskrifwa, innan de wid rätten upläsas, sampt en tillbörlig wiss uthsatt plicht dem bägge blifwa pålagd, som häruthinnan sig sålunda förse.
17 puncten.
Ehuruwäl i denna förordning intet finnes exprimerat, huru lång tijd eller fatalia de tingsökiande parter wid häradzrätten effter afsagd domb komma att åthniuta, inom hwilken dem må wara tillåteligit att wädja under lagmansrätten, så förmenar man doch, att den samma egenteligen förstås effter allmänna lagen och det 38 cap. Tingmb. L.L.., nembligen 8 dagars tijd, hwarföre och till säkrare effterättelse för gemene man woro wäl, att och bemälte tijd härwid kunde blifva införd; och såsom stadzrätterne i rijket de privilegierne uthaf Hans Kongl. Maij:tt åthniuta, att inom ett wist præscriberat qvantum af sakernes wärde ingen gifwes tillstånd att wädia, så giöres och oförgripeligen en underdånig påminnelse, om och icke wid tingzrätterne
