Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/577

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
563
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

föllia högstberörde förordning, om icke det för nödigt skulle finnas, att då blefwe infört, att sådant bör skie uthan afseende till några särdeles måhl.

2. Tillstädies fuller lijkmätigt högstberörde förordning, att den sig absenterar, bör lembnas wid nästa ting, att tee sitt förfall och sökia ändring i saken, som och ibland hända torde, att det dömdt är, går tillbaka; men huruwida den 1 daler s:mt, som den samma pro absentia wed upropen och isynnerhet andre böter kan wara fälter till, bör honom restitueras, synes något betänkeligit, isynnerhet emedan saköreslängderne wid hwart tingz sluth böra tillställas upbördzmännen till execution.

3. Synes det oförgripeligen wara något swårt, enär bägge parterne, sedan en sådan contumaciedom är fälter, och swaranden äfwen derwid acquiescerar, men eij förstår eller för angelägit håller sig widare i samma sak för rätta inställa, bör för deras utheblifwande wara förfallne till böter, som förordningen innehåller.

4. Finnes eij något statuerat, om icke de af parterne påberopade wittnen, som lagligen äre blifne citerade, och uthan förfall sig absentera, böra med någre böter blifwa ansedde, och för det saken för deras skull måst blifwa upskuten, något ersättia.


p) Iustitiæbetiente i Wiborgz lähn.

1.

Deras straff, som bruka onödig widlöfftighet i skrifwande, finnes fuller uti den 4 § wara uthsatt; men torde doch wara nödigt, så wäl till dommarens som partens underrättelse, att något wist föresattes, uthaf huru många pag. eller fol. en inlaga rätteligen skulle bestå, och att den, som deruthöfwer skrede, då såsom widlöfftig kunde ansees; men der så månge omständigheter wid en sak infölle, att parten i den korthet, som blefwe föreskrifwen, icke möjeligen kunde sig explicera, eller alla sine skähl tydeligen anföra, att han då wid opropet jempte sin inlaga fogade en kårt skrifft till sin uhrsächt, att han i större kårthet icke mäcktat sine skähl deducera, der dess sak skulle winna sin nogsamblige oplysning; då sedan till dommarens ompröfwande uthställas kunde, om han till ett slijkt ampelt skrifwande till bewakande af sin rätt warit rätteligen förorsakat, eller elliest welat