Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/598

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
584
URKUNDER TILL

stämbningar uppå, icke mindre än till sielfwa resolutionen, wid anseenligit wijte tillgörandes, såwida personen, som låter citera, är af den qualité, och saken af det wärde, att dertill stämplat papper behöfwes, emedan offtast det missbruket förspöries förelöpa, att citat, i manquement deraf, och att den uthwärkade stämbningen icke blifwer sedan med charta sigillata omlagd, skäligen undandrager sig comparitionen och således will erfordras flere stembningar, der elliest en kunde giöra till fyllest till processens prosequerande.


2.

Och såsom det jembwäl offta händer, att illasinnade och wanartige menniskior pläga fördrista och förlusta sig deraf, att så snart de finna och få se något skriffteligit anslag och proclama på rättens dörrar såwäl i städer och det besynnerligen som på landet, så kitzla de sig deraf, då de till att eludera justitien och förhindra dess frija lopp, effter en eller annan timas förlopp, ja, understundom då straxt anslaget är skiedt, särdeles till någre creditorers concourser, kunna få i hastighet bortryckia anslaget, så att wederbörande rätter för den orsak skull icke kunna uptaga de saker till ransakning och domb, till den tijd de äre intimerade och anslagne, uthan måste gifwa dem anstånd till en annan tijd, den orätt lijdande parten till stort mehn, hinder och uppehåld uti processens frija och obehindrade gång, altså tyckes wara nödwändigt, det icke allenast ett alfwarsamt wijte blifwer den öfwerdådige, som med sådan falskhet och bofwestycke anten å färska giärning beträdes, eller elliest uthspanes, jembte laga plickt föreskrifwit att undergå, sig sielf till wälförtient straff och andre slijke wanartade menniskior till sky, afskräck och warnagel, uthan och, att magistraterne i städerne, besynnerligen der som sådanne underslef och missbruk mäst pläga gå i swang, måge wetta sin skyldighet vara, att så snart något landzdombhafwandens anslag blifwer i staden och af rådstuguporten bortryckt, det då påminnes, att ett lijka lydande måtte blifwa igen opslagit och flitig opsickt öfwer hållit, att den bråtzlige måtte kunna effterslagen och attraperad blifwa, till behörig correction och afnäpst, för sådan förwittighet och fingerklåda.


3.

Att de, som låta sine wederparter till något wist tingzställe uti något måhl skrifteligen instämma, giöra sig sielfwe bekymbrade om,