Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/601

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
587
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA
7.

Synes det icke så lätteligen willia procedera in causa criminali såsom in causa civili, att der den stämbde intet kommer wid tinget tillstädes, eller sig eij angifwer, eller att intet laga förfall wijses wid första tinget, så skall icke allenast dömas i saken efter dess beskaffenhet, uthan och då går den afsagde dommen till uthmätning, hälst saken anten wore ährerörig, eller anginge någon oförrättning med willia eller wåda, hoor och lönskeläger, tiufnad och fals, råån eller wåldzwärck, edzöresbrått, injurier, som kunna wara härkomne af gärningar, therigenom såra- och skademåhl skie, oförrättadt med skälsord, som kan föra ähreskändning med sig, och andre slijke saker, uthan på sådane händelser tyckes förswarligast wara, uti så beskaffade måhl, att ingen domb fälles i saken, om den stämbde i sådane ährender sig icke sisterar, uthan att saken får anstånd till nästa ting, och att för första gången den utheblefne stämbde belägges med laga böther pro absentia, och derhos sättes honom wijte före, effter rättegångzprocessens 22 punct, der han sig wid nästa ting dereffter, icke infinner.


8.

Så synes det icke heller wara rimligit, att någon sådan criminaliter angifwen person, anten för siukdomb, andra beställningar eller oförstånd att sielf kunna agera och uthföra sin sak, må få betiäna sig af någon fullmächtig, med mindre han sielf icke är personligen tillstädes.


9. Ad art. 3:tium.

Det förmår wäl Kongl. rättegångzprocessen de anno 1695 3 art., att de saker, som widlöfftige pröfwas och längre tijd betarfwa, må häradzrätten låta bero till tingetz sluth, så att allmogen för deras skulld eij må blifwa uppehållen, eller och må sådane saker effter föregången communication med högloffl. Kongl. håfrätten till extraordinarie ting skiutas, om parterne så samtyckia, eller någondera på sin bekåstnad det begiärar. Nu kan det offta hända, att så månge saker blifwa instämbde, så wäl af ländzmännen som häradzhöfdingen sielf, som man icke kan wetta uthaf, förr än man kommer till tingzstället, och får se stämningzlistan, att den uthlyste tingzterminen icke kan räckia till, alle instämbde saker på en gång att kunna afgiöra, sedan