Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/627

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
613
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

icke wid opropandet, kunde det wara nog, att han effter bemälte 2:a punct skulle då dömmas in contumaciam.


cc) Lagmannen E. H. Grönhagen.

1. Har iag wid lagmanstingen åthskillige gånger befunnit, att någre parter, som ifrån häradztingen under lagmansrätten wädjat, de orden uti den 1 § af högstsahl. Kongl. Maij:ttz stadga de dato 4 Iulii 1695 men der saken på häradztingen warit afdömd och igenom laga wad under lagmansrätten kommer, betarfwes till stemningen intet så lång tijd, uthan högst 6 wechor således wele förstå, att stämbningar till parterne inom häradet på mindre tijd än sex wechor kunna wara giltige, effter som högst 6 wechor såsom längste terminen äre uthsatte; synes fördenskull, till att afböija sådane disputer och inwänningar, nödigt att weta, om den parten, som emot häradzrättens dom appellerat, och intet fyllest 6 weckor för lagmansrättens termin och förste tingzdagen sin contrapart citera låtit, sin appellation skall wara förlustig, eller om någon kårtare tijd till stämningens inlefwererande kan tillåtas, i synnerhet när under appellationsattesten af häradzhöfdingen uttryckeligen är nembdt, att den wädjande parten 6 wechor föruth sin contrapart till lagmansrätten skall låta instämma. Sammaledes gifwes ochså anledning till onödige trätor, att någre af de wädjande parter förmena wara nog att låta contraparten på landet igenom en eller twå nämbdemän munteligen till lagmansrätten instämma, fast uti högstbemälte stadga de dato 4 Iulii 1695 § 1 förordnat är, att stämbningar till lagmansrätten skriffteligen skole uthfärdas och igenom twänne bofaste män contraparten tillhandaställas; brukande parterne detta till uhrsäckt, att de bo långt ifrån dem, som stämbningarne på lagmansrättens wägnar effter giord publication på prädikestohlarne uthfärda skole, och att de intet hafwa lägenhet igenom påsten skriffteligen stämbningar att erhålla. Och som offta befinnes, att de nämbdemän, som stämbningen munteligen förrättat, intet weta rätta tijden, dag och datum, när stämbningen är skedd, eij heller rätt wist kunna erhindra sig alla de måhl, som stembningen innehåller, och att alla i saken interesserade parter deruthinnan blifwit nämbde och tillsagde, fast iag wid tingens uthlysande parterne derom skriffteligen