Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/633

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
619
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

i skrifwande, då de skriffteligen agera, dy hemställes i underdånighet, om och icke sådane må bötha äfwen som i rådstugu- och ciämbnärsrätterne, nembligen i lagmansrätten 5 dahler och i häradzrätten 2 dahler s:mt.


Ad § 10.

Hemställes uti underdånighet, om icke straffetz sätt och qvantum så för principalen som för procuratoren eller fullmächtigen kunde exprimeras och uthsättias, då de finnas fehlachtige wid actionernes uthförande, och det i synnerhet för underrätternes skull, som eij få arbitrera.


Ad § 20.

Det synes och offta hända, att såwäl uti lagmans- som häradzrätterne af principalerne blifwa sådane otienlige personer inskickade, som hwarken hafwa fullmacht uti saken att agera eller swara eller al dess rätta beskaffenhet weta; hwarföre oförgripeligen synes och wara nödigt, att slijke, äfwen som uti rådstugu och ciemnärsrätten, må plichta, nembligen i lagmansrätten 5 dahler och i häradzrätten 2 dahler s:mt.


Ad § 22.

Angående de parter, som uti skrifwande eller tahlande inför rätterne understå sig att angripa sine wederparter med håniske och försmädelige ord eller beskyllningar, hemställes i underdånighet, om icke för tydeligheten skull må härwid uthsatt blifwa, att de derföre straxt böra plichta eller sakfällas – uthan att dermed upskiutes, till dess hufwudsaken slutes, som för en och annan orsak skull kan blifwa upskuten och wid några ting wara anhängig – allenast samma försmädelser eller beskyllningar eij angå eller härflyta af sielfwa hufwudsaken, såsom och, att omskiönt parterne sedermera så om hufwudsaken som injurien sig förlijka, må icke dess mindre de uti denne punct statuerade böther af den parten, som sig i så måtto försedt, uthläggias eller plichtas före, emedan samma straff eller böther synes för rättens heder och wärdighet skull wara uthsatte, dy offta händer, att den, som är arg och spitzfundig, öfwerilar wäl i förstone så i skrifwande som tahlande sin wederpart för rätta, men straxt eller något dereffter öfwertalar honom igen, hälst den, som är af sig