§ 17.
Uti denna paragraph förordnas, att den, som från underrätterne under Kongl. håfrätten wädiat, skall låta till wederpart kundgiöra, att han emot dommen wädiat; hwilket der det försummas, så är wäl praxis, att saken då förklaras för desert, men som uti denna paragraph icke är expresse uthsatt, att så uti detta måhl förfaras skall uthan allenast af sakzens beskaffenhet så slutas, alldenstund notification i stället för citation, som förr brukelig warit, är introducerar; altså synes nödigt, att något uthtryckeligen härom införes, såsom och om terminen, inom hwilken notificationen bör præsterad om. till förekommande af de twistigheter, som härom i så måtto offra yppas, att den swarande parten påstår sig för sendt notificationen ehrhållit hafwa, så att han intet hafft behörig tijd och rådrum sig emot sin wederpart att inställa, och fördenskull desertion påstår.
§ 18.
Såsom det icke allenast till de civile wid dombstohlarne fors fallande sakers skyndsamme förhielpande till sluth och ändskap, uthan och till förekommande af åthskillige oreder, som genom långt tijdens förlöpande kunna förorsakas, länder, att en wiss tijd är föreskrifwen, inom hwilken de rättsökiande hafwa sina klagomåhl ifrån den en! domstohlen och instantien under den andra att fortsättia; så synes och det oförgripeligen uti criminalmåhl äfwen wäl kunna rum hafwa, så att de, hwilka af underrätternes uthslag uti sådane måhl, som intet äro af den beskaffenhet, att de Kongl. håfrättens ompröfwande af dommaren sielf straxt underställas, finner sig på något sätt graverad, icke må fritt hafwa, när honom så behagar, sig deröfwer att beswära, uthan förbindes det inom en wiss tijd och uthsatt termin att giöra; hwarhos man icke kan underlåta att påminna och Eders Kongl. Maij:ttz nådigste godtfinnande underdånigst hemställa, att som qværela nullitatis härtill hafwa warit perpetua, hwarigenom offta stora irringar äro förorsakade så uti en som annor måtto, och beskaffenheten uthaf sakerne blifwit uti mörker försatt genom de många ändringar, som med tijden kunna förefalla, när åtahl straxt uti slijke måhl icke anställes, hwartill och kommer att dominia rerum således och blifwa incerta, som stor olägenhet med sig förer; om fördenskull
