Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/658

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
644
URKUNDER TILL

Eod. § circa finem. Wid slutet af denne § woro præsentes i olika meningar, i det en dehl förmena wara bokstafwens lydelse, att de böter, som äre pålagde parterne, när de bägge blifwa uthe, bön jämbwäl påläggias en part, som är borta, enär den andra är des, och det i consideration för den sijdwördnat, som synes genom utheblifwande wara tillfogat dommaren; men andra förmena, att samma böther intet äre applicable, när den ena parten är tillstädes, och den andra blir uthe, uthan då har den utheblifwande straff nog, att han förlorar sin sak, och om han derjempte skulle erläggia de wid slutet stående böterne, så skulle han lijda dubbelt, och om det hade want annorledes ment, så hade wäl penningestraff warit uthsatt wid den händelsen och casum, då en part är tillstädes och den andra är bom.


Ad § 4.

Denne § begynnes fuller sålunda: parterne skola uti första instantierne etc. Men när straffet wid slutet determineras för den, som emot §:s innehåll på något hinterlistigt wijs innehålla de documenter, som de anten hafwa, eller kunna hafwa hafft wid första instantien och der bordt ingifwa eller bruka onödig widlöfftighet i skrifwande, så talas intet om sådanes straff wid lagmans- och häradztingzrätten, som doch tycktes wara nödigt både för dommarens ocoh partens rättelse.


Ad § 9.

Att dommaren, ifrån hwilken lagwadt warder, måtte uti apostolis testimonialibus om sielfwa wädiandet förelägga appellanten så tidigt notificera sin wederpart om wadet, att han för sin person och med sine wittnen eller skiähl må hafwa råderum sig för öfwerdommaren att inställa, på det de enfaldige så mycket bättre kunde sig dereffter rätta, och kunde intet skada, om dommaren a qvo förelade appellanten en wiss dag till samma communication med sin wederpart effter distancen af orthen, som parterne boendes äre ifrån hwarannan.

Ad eund. §. Emedan och intet talas om juramentis calumniæ uti ting- eller cämnärsrätterne, och det likwäl torde hända, att anten den ena parten äskade densamma af sin wederpart, eller och dommaren af wisse skiähl och omständigheter uti första instantien funne en sådan ed nödig; ty hemställes Eders Kongl. Maij:tz allernådigste