Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/661

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
647
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

af Kongl. håfrätterne sedermera blifwit till underrätterne communicerade, då näst Gudz tillhielp och den höglofl. Kongl. lagcommissionens mogne förarbetande en fullkomlig rättegångzprocess förmodas kan.


kk) Kongl. Giötha Håfrätt. Vice præsidentens påminnelser.

1:o. Såsom lagmännerne mycket åthskilligt uthsättia sina tingzterminer, så att ingen part kan weta någon wiss tingztermin, uthan igenom lysning, hwarmed offta åthskillige orichtigheter förelöpa, så att på somblige orther lysningarne hafwa blifwit försummade, under tijden och parterne intet warit tillstädes, att de om lysningen någon kunskap haft, att de sin rätt kunnat bewaka, somblige lagmän ochså sine tingzterminer uti Iunii månad uthsättia, när allmogen med sin husbärgning mäst är occuperad, då och sommartingen mästedels påstå, så att de, som derifrån appellera till lagmanstingen, ett helt åhr wänta måste, hwilket alt igenom en wiss termin afböijas kunde, om Hans Kongl. Maij:tt allernådigst skulle behaga en wiss tijd till alla lagmanstingz hållande öfwer hela Sweriges rijke att förordna, som parterne uthan wijdare effterfrågan eller uhrsächt hade till att hålla sig wid. Hwartill i underdånighet kunde föreslås någon dag sidst uti augusti eller först uti september månad, då allmogen ifrån sitt trägnaste arbete kunde wara något mera ledig, sommartingen då wara håldne och de appellerade saker utan långt uppehåld straxt kunde komma under lagmansrättens skiärskådan, och derifrån under påstående session uti håfrätterne ageras och slutas kunde.

2:o. Wid den fierde puncten synes i underdånighet kunna påminnas, om icke parterne för skiählens innehållande och uppskiutande sampt onödigt widlöfftigt skrifwande äfwenwäl wid häradz- som cämnärsrätterne böra plichta.

3:o. Emedan offta finnes, att dommarena uti sine wittnesbörder om appellationer giöra en åthskillnad emellan de moment, som parten skall hafwa appellerat emot, utheslutandes de andre, hwaremot parten sedan, när han kommer för högre rätt, högeligen protesterar, säijandes sig aldrig hafwa begifwit uti de stycken, som dommarne ifrån appellationen utheslutit hafwer, men dommaren påstår sin dommareedz och protocolls richtighet; synes altså oförgripeligen alle distinctioner uti apostolis testimonialibus waro onödige, och att