Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/667

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
653
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

dagar löpa omkring i wägarne; så hemställes nådige öfwerheten underdån-ödmiukast, hwad härwid är att giöra, och huruwijda en slijk public person, som aldeles oberedd kommer, både rätten och allmogen till beswär, må med tienlig correction blifwa ansedder och afwister, jembwäl den oskyldigt angrepne parten på begäran reconvention lembnas, hälst då den kan wara till dess wälfärd, heder och ähra uthan skuld angripen, men der en slijk public person har någorlunda sannelijke skiähl och fog med sig att tahla på det allmänne bästa, och det uthan egen affect eller privat nytta giör, är det en sak, som enhwar är högst förbunden att förhielpa till dess laga sluth och afgiörande.

8. Beklaga sig offta wittnen, att de måste försumma deras näringzmedell hemma och opwackta dag effter annan wid tingen, uthan att få derföre någon wedergällning, särdeles i cronosaker; fördenskull woro till att önska, det nådige öfwerheten nådigst täcktes förordna, huru mycket wittnen böra dagligen åthniuta så i civil- som de mindre criminalmåhl, hwilka mer civiliter än criminaliter afdömmas, eller och om det effter orternes och personernes beskaffenhet må af dommaren determineras och modereras; jembwäl om icke cronobetienterne måtte åthniuta expenser för deras resor och beswär i de mindre criminalmåhl. Hwad sig wittnens habilité angår, så har fuller dommaren en del af lag och stadgar och en dehl af ehrfarenhet, jembwäl och elliest sig dem bekant, men som parterne icke så, effter som lagen eij så tydeligen derom stadgat, att de i alla dehlar kunna weta sig att rätta dereffter, uthan för okunnighet skull offta löpa omkring till deras egen skada med klagemåhl öfwer de wid nedrige instantierne i dy måhl ehrhåldne resolutioner, der de elliest dermed torde wara nögde, om de wiste lagsens innehåll.

9. Huruwijda och i hwad saker hälst i de mindre criminalmåhl, serdeles då qvæstio facti är, appellation må antagas eller förnekas, har man eij heller så klar beskrifvin lag uppå, att parterne kunna weta sig sådant att ställa till effterrättelse och låta åthnöija med det besked, de derom wid första instantien kunna på deras begäran af dommaren få; hwarföre de och ibland med klagomåhl komma öfwerdommaren till beswär, sig sielf till skada och omkåstnadt.

10. Ehuruwäl det kan ha sine skiähl, hwarföre, då wad emellan kommer, ingen execution anställes på förste instantiens fälte