Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/672

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
658
URKUNDER TILL

1:o. Att alldeles absentera sig ifrån rätten wid första tinget; och ehuruwäl höga öfwerheten nådigst § 2:do hälsosampt derom påmint, att sådana förfallösa citationis öfwersittiare med 1 dahler s:mtz straff skole för deras utheblifwande wara belagde, och saken contumaciter afdömmas, så swarar sådant likwäl intet för en slijk emot den tijd, han emellan tingen winner, att lucrera af saken, som han offta i processen emedlertid hafwer, och sig deraf till långt mera nyttig giör; å andra sijdan en fattig, som intet har att wederwåga, och will emot sin wederpart tergiversera, brukar äfwen det samma. i betrachtande deraf, att om han den dahlern pro absentia intet att uthlägga äger, förlorar han intet derwid, uthan sitt nöije finner med sakens uthdrag, att förderfwa sin contrapart; ty synes oförgripeligen nödigt, för den förra större wijte effter sakens wärde uthsatt blifwer. och för den senare något corporalt straff i mangel af penningeböther.

2:do. Därnäst uptäncker man allehanda sätt att jäfwa dommaren, som lättast sig giöra låter förmedelst något slächt- eller swågerskap med contraparten, huru långt det och uthräcknas kan, hava:- igenom saken ettdera stannar, eller en interlocutorieresolution fällas måste, som genom instantierne först dragas kan, att wederparten imedlertijd förlorar tijden; och som Sweriges lag eller 1695 åhrs process icke per expressum förmäler, huru en dommare i så beskaffat måhl sig anställa skall, skattas nödigt, att uthsatt blifwer, 1:o om en dommare wid slijke händelser, jemte det han om sin habilitet dömmer, sielfwa hufwudsaken straxt afgiöra skall; 2:do huru långt i släckt och swågerskapzlinien en dommare jäfwas bör; 3:tio hwad straff den hafwa må, som dommaren oskiäligen jäfwa will, hwilket alt höga öfwerhetens nådige godtfinnande underställes.


5. Svea hofrätts utlåtande öfver förslag till rättegångsstadga 1714.

Ad articulum I:mum.

Wid denne artikel och des första §, at häradstingen skola hållas tre gånger om åhret, påminnes, att härifrån synes böra undantagas de orter, däräst effter gammal wahna och praxin eij mehr