Ad articulum II:dum.
§ 4. Uti denne § skulle Kongl. Rätten tycka, at i stället för det ordet giäldnärer, som wid begynnelsen så wäl som mitt uti paragraphen finnes, kunde sättias skuldfordrande eller creditorer. Hwarhos den Kongl. Rätten synes nödigt, att uti denna § äfven wäl kunde införas, at proclama åth en giäldbunden eij förr må bewiljas, än ägendomen är inventerad och afträdd, eller caution derföre stäld, såsom stadgan af åhr 1687 den 28 Maji innehåller. Wid slutet af denne § och de orden: Ther och Kongl. Maij:tts ombudsman etc. skola sådane twister under Kongl. Swea hofrätt allena lämnas; håller och Kongl. Rätten före, wara nödigt at tilläggas: at samma lag är och om de andre måhl, som efter Kongl. M:ts speciale förordningar immediate höra till den Kongl. Swea hofrätts afgörande.
§ 5. De orden: utan mindre kåstnad synas således kunna ändras: med mindre kåstnad.
Uti § 6 i begynnelseen tyckes i stället för tingstima kunna sättias rättegångstima, eftersom här om stadsrätter handlas.
§ 7. 1:o Ad verba utan wijdare stämning påminnes, at det ordet wijdare synes här såsom öfwerflödigt kunna utelämnas, tyckandes Kongl. Rätten 2:do, at de orden: men ther någon til lijf, lem eller ähran angifwes, kunde således förändras: men de måhl, som angå lijf, lem och ähra etc.
Ad § 9. Om stämningars lefwererande: i staden genom 2:ne eedsworne stadstienare och en annan trowärdig man hemställer Kongl. Rätten, om icke bäst woro förblifwa wid det. som stadgan af åhr 1695 i begynnelsen af den 1:sta puncten innehållet nämbl., at sådant förrättas i städerne genom 2:ne eedsworne stadsens tiänare, eller åthminstone igenom en stadsbetiänt och en annan trowärdig man.
§ 10. Wid de orden i slutet af denne § och tingstiman så långt utsättias, tycker Kongl. Rätten, at i stället för tingstima kunde sättas rättegångstima, såsom ett mehra generelt ord, hwilket extenderar sig så wäl till stads- som landsrätterne.
