Wid 2 § och orden samt i häradz- och lagmansrätten, ther inga anslag äro påminnes, at lagmansrätten kunde här uthelämnas, emedan som bekant är at der både anslag och upprop förelöpa.
Ad articulum V:um.
§ 2. I stället for det ordet uthsläckande synes kunna brukas upphäfwande.
Ad § 4. Oansedt den Kongl. Rätten tillförende gifwit anledning dertill, at parter uti slike måhl kunde utan wanligit wädjande gå till högre ort; dock som det Kongl. Rättens mening allenast warit uti criminelle, men intet civile saker, wid hwilcka senare ett stort missbruk finnes förelöpa, i det at många parter allenast till tidsens utdragande och hufwudsakens längre uppehållande domaren med onödiga beswär öfwerhopa; fördenskull lemnar den Kongl. Rätten till Kongl. Lagcommissionens bepröfwande, om icke den, som i sådant måhl af någon domares utslag sig finner beswärad, må lika som uti andre civile ährender medelst laga wad sine beswär deröfwer på högre ort andraga, nämligen ifrån de nedrige instantierne till hofrätten genom ordenteligit wad, och ifrån hofrätten till Hans Kongl Maij:tts justitiærevision ordinaria via, at de wanlige præstanda efter hwar saks beskaffenhet behörigen præsteras, doch at det skier innom hälften af den tid, som elljest till wädjande eller revisionssökande är föreskrefwen.
§ 5. Härwid påminnes det samma som wid den förra §, at många widlyftigheter torde förekommas, der revisionssökiandet intet på annat än ordenteligit sätt blefwo tillåtit, dock at afkortningen i tiden här sammaledes som wid nästförbemälte § observeras.
Ad articulum VI:um.
§ 1. I stället för wichtige skiähl synes wore bättre laga skiäl.
Ad articulum VII:um.
§ 2. Ifrån de orden dock så laga etc. håller Kongl. Rätten för sin del före hela meningen intill slutet af § kunna uteslutas emedan den skulle kunna gifwa anledning till nya disputer, och detta intet egenteligen processen angår.
