Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
57
FÖRSLAG TILL GIFTERMÅLS- OCH ÄRFDABALK 1690

kan dock intet annat än bijfallas af Kongl. Rätten, effter som det både i sig sielfft är skiäligit, som och med Landzlagen conformt och eenligit.

Ad 5 §. Angående det som här förordnas, at morgongåfwa skall gå för giäld, när hon förr än giälden är intecknad, så äre wäll någre af Kongl. Rättens ledamöter eense med Kongl. Commissionen däruthinnan; men större dehlen påminner uti underdånigheet, om icke giälden i sådant fall bör gå för mårgongåfwan, när hon är äldre, fast än morgongåfwan kan förr blifwit intecknad, och om icke denne § fördenskull kunde inrättas på fölljande sätt: nembl. är morgongåfwan, förr än giälden giordes, gifwen och intecknad, gånge morgongåfwa för etc.

Ad 8 § påminnes ödmiukeligast: at det som här förordnas om hustruns jordz sälljande med hennes samtycke, är wäll conformt och eenligit med den een tijd bort åth öflige praxi wijd doomstoolarne; men skrijder dock ifrån lagen, som för det qwinliga kiönetz swagheet skull, i det 19 cap. Gifftmb. L.L.. och 16 cap. jordb. Stl., hustruns samtycke i slijke måhl så wijda welat beskränkia, at där till och reqvireras arfwingarnes och näste fränders willja.

Ad 9 § och dhe orden: Eij må någon arfwinge till arfwet träda, eller om dhe flere äro, det sins emillan skipta, förrän giälden betahlt är; kan Kongl. Rätten eij underlåta at påminna, när giälden är disputabel, om icke arfwingarne då må tillåtas at tillträda och dehla arfwet sins emillan, allenast dhe först deponera, eller i tridie mans hand sättia så mycket af det redbaraste, som till samma giäldz betahlning swara kan, där hon för ständig skulle blifwa förklarad, eller och därföre ställa nöjachtig borgen.

Ad 10 §. Wijd dhe orden: med des opburne afgiäld och ränta, är denne Kongl. Rättens oförgrijpelige påminnelse, om icke, i sådant fall, besynnerligen där giälden war aldeles okunnig, när arfwet deeltes, arfwingen må såsom bonæ fidei possessor, dhe räntor, som han in till dhen tijd giälden blef honom kunnig, och för ständig ansedd eller förklarad, kan hafwa uppburit, sielf behålla, lijkmätigt 19 cap. jordb. L.L.. och 14 cap. ejusdem tit. Stl., hwarmed och 4 § cap. 17 här nedan före öfwereens kommer.