Cap. 29. Huru förmyndaren räckenskap giöra, och sitt förmynderskap afträda skall.
Ad 3:m §. Såsom i denne Kongl. Rätten den casus förefallit, at när förmyndarne warit twänne och den ena hållitz för bättre solvendo, än den andra, hafwer pupillen påstådt at få hålla sig in solidum till den som bäst är solvendo, så påminnes oförgrijpeligen, om icke nödigt wore, at här och något infördes, huru samma qvæstion och flere sådane skola decideras och slijtas.
Cap. 30. Om laga ålder och hwilcken sin egen måhlsman wara må.
Ad 1:m et 2:m §. Att laga ålder här uthsättes till 20 åhr, och längre, är något nytt, som intet kommer öfwereens med förre lagen; och håller Kongl. Rätten eenhälligt oförgrijpeligen så före, at det är rådeligare här uthinnan föllja förre lagen, effter som där till månge skiähl och motiver finnas kunna.
Ad 3:m § påminnes 1. om icke det skulle wara billigt, at jungfru finge wara sin egen måhlsman, när domaren pröfwar henne wara af det förstånd och skickeligheet, at hon sielf sitt wähl kan förestå.
2. Håller wähl Kongl. Rätten skiäligt, at uti det, som hustru anbelangar, hwilcken under mannens wåld står, förblifwer wijd den påminnelse, som i Gifftomåhlab. ad § 4 cap. 9 giord är, men när någon twist opkommer man och hustru emillan, tyckes billigt wara, at hustru då hafwer macht och myndigheet för sig sielf at tahla och swara.
Cap. 31. Om förmyndarens löön och wedergällning.
Ad 2 § blifwer underdånigst påmint, angående den löön och wedergiällning, som förmyndaren här tillegnas, at den samma wähl synes med skiähl böra bestås dhe förmyndare, som intet äre af slächten, men dhe af slächten tyckias så mycket mindre böra den åthniuta, som dhe för skyldskapen skuld äre dhe omyndige mehra förbundne, och hopp hafwa kunna med tijden at blifwa dheras arfwingar, och dheras goda således bekomma.
