Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
74
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

een förbuden gudztienst uppfostras, alldrig skole niuta något arff i Swerige, är till den rätta religionens bijbehållan och förplantande nyttigt, men derjembte synes wara nödigt att tillkennagifwas, hwem wijdh sådane händellsser arfwet hafwer att tillträda; oförgrijpeligen förmenar man, att medh sådan egendomb lijka som medh biltoge personers arf skäligen kunde förfaras, så att dhee, som således på een willfarande wäg kombne äre, ther dhee sig igen så rätta, att hoos dhem af »vederbörande pröfwas een allwarsam omwändellse, och dhee sig här huusligen nedsättia, arf tå niuta måge, effter som ingen förbudit wara böör, att sig bättra, men imedlertijdh hafwa andre dess närmare in rijkes arfwingar arfwet sig att antaga och nyttia.


Cap. 9.

Ad § 2:dum. Här stadgas, att när fader öfwergifwer sitt fäderneslandh Swerige, och sätter sig alldeles neder att byggia och boo på främmande orter, då skola dhe barnen, som han tager medh sig uthlandes, fastän dhee innan natt och åhr, sedan dhee till sine mogne ähr kombne äro, flyttia in i landet igen, lijkwijst mista det arff, som genom fadren, och för hans skuldh them kunnat tillflyta, men dhee wijdh fadrens afträde här ifrån i landet qwarblifwande barnens rättigheet wara dhem alldeles oförkränkt. Såssom nu hwar och een, som uthi Swerige af swenske undersåthare födas, och uthi dhen rätta religion en uppfostras, och [ͻ: är] der igenom befogadh, det honom här tillfallande arf att åthniuta, och en sådan dess rättigheet, uthan något dess brutt, wållande eller samptyckio icke kan honom medh rätta betagas, altså och emedan omyndige barn der igenom, att dhee af fadren, under hwillkens wällde dhe stå, tagas medh uthom landz, icke kunna medh skiähl seijas antingen något bryta eller wålla, eller till fäderneslandetz öfwergifwande samtyckia, när dee förmedelst inflyttiande hijt in igen, inom natt och åhr, sedan deras omyndigheet upphörer, sin kierleek till fosterlandet wijsa, helst som effter lag bör öfwermagis willja gärdh achtas som mogande mans wåda gärdh, föruthan dhet att så medelst månge nyttige personer i landet igen kunna inlåckas; förthenskuldh afseer man icke, hwarföre dhee af fadren uthrijkes medhtagne, men innom förbemälde tijdh hijt igen inflyttande barns rätt sämbre wara skall, än dhe qwarblifnas. uthan fast mera them emellan een lijkheet häruthinnan kunna giöras.