Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
83
FÖRSLAG TILL GIFTERMÅLS- OCH ÄRFDABALK 1690

öfrige, att näst effter dhee orden uthan dhe andre arfwingarnes rådh och weetskap, tilläggas desse: dher han them till råds taga kunnat, sigh uthi process inlåtit, och sterbhussets rätt försummat eller efftergifwit hafwer etc.


Cap. 20.

Ad § 1:m. Förmedelst een sådan willkorligh gåfwa eller testamente till een af samarfwingarne, som här omtahlas, warder fuller arfwejorden ifrån slächten icke abalienerat, men lijkwijst præjudiceras derigenom dhee andre samarfwingarne, i thet thee inkompsten deraf umbära måste, och tyckes een sådan gåfwa, emoot dheras willje, så mycket mindre kunna bestå, som Kl. Maij:ttz stadga om testamenten af åhr 1686 uthi första puncten i gemeen förbinder, att uthan lagligh görande orsaak testementera och någon förordningh göra om odelljordh, warandes rättwijst, att dhen jordh, som wij, uthan något wårt beswär, blått och allena gienom arfzrätt bekommit, blifwer sammaledes af oss wåra arfwingar effterlembnadh, och att hwar och een sådan sin arfzrätt, när han dhen icke efftergifwit, eller icke förwärkat, oafkortat må åthniuta.

Ad § 2. Af samma skähl, som emoot nestföregångne § anförde äre, såssom och, på det sämja och enigheet syskonen emellan thess bättre må bijbehållas, skulle man heller till låttande, än till förälldrarnes förordningh lembna arfwegodzen barnen emellan att skiffta och fördeehla.

Ad § 3. Thet är fuller icke uthan, att Sweriges lagh will, det arfwegodzen skola så mycket möijeligit wijdh familien bijbehållas, men så drager hon större afseande på arfzrätten, såssom härrörande af naturens lagh och wärkan, och lijka som blodet wijdhhängiande, seijandes uthi det 3 cap. Erffdb. L.L.. är annat närmare, tagi alt samman, och gifwi engti uth i andro slächtena. Såssom nu eens arffzrätt uthi dhee godz, som å mödernet uthur een annor familia enom tillfalla, är af lijka krafft som arfzrätten uthi fädernes godzen, så är man i underdånigheet i then meening, att samma arfzrätt hindrar, att man eij må (det doch här tillåtes) närmaste arfwingen till förfångh, fast än han allenast å mödernet skylldh och således af een annor ätt woro, abalienera något fädernes arfwegodz till een fiermare å fädernet skylldh, förbiudandes som ofwan förmält är, Kongl.