Ad § 12. Såssom uthaf dhee uthi nästföregående elffte § införde orden om uthrijkes arfwinge eij i landet flyttia will, klart nogh wara synes, att sätter samma uthrijkes arfwinge sigh needer här i rijket, att bygga och boo, tå niuter han inrijkes arfwinge rätt, och är ogilt, om ifrån honom till een annan mera för testamenterat är, än lagh förmåår, så kunde dhenne 12 § wäll uthelembnas, effter som till lagens gravitet länder, att dhen samme effter möijeligheeten så sammandrages, att dher uthi något fåfängt eller onödigt ord icke må finnas.
Cap. 21.
Ad § 1:m. Hwadh här förmähles om fast arffz testementerande till ett adopterat barn, som är af testatoris egen ätt, behöfwer thenne restriction: så wijda testatoris näste arfwingar dertill samptyckia, emedan deras rätt till dhet fasta arfwet må icke uthan dheras förbrytande, eller egit begifwande till een fierding för them förminskat warda.
Cap. 24.
Hwadh man wijdh thet 20 capitlet i dhenne ballk om förbudne testamenten och förordningar öfwer arfwejordh påmint, det samma förmenar man och så wara att ihogkomma wijdh dhen § 6 så wäll som elliest, ehwarest någon annor förordningh om arfwejordh, än then, som medh Kl. M:ts nådiga stadga om testamenten kan öfwereens komma, tillåten warder.
Cap. 29.
Ther som dhen myndigh blefne öpit lembnas, att förmyndaren för dess förwaltningh tilltahla, enär han det framdeles giöra will under beskyllningh af någon swikeligh handell, hwartill dhen clausul, som wijdh ändan af dhenne § finnes, anledning tyckes gifwa, tå lärer then och så dessuthom store swåårheeten att få någon till förmyndare der igenom mycket förökas. Hwilken clausul förthenskulldh kunde uthelåtas, eller innom någon wiss tijdh inneslutas, eller åthminstone således limiteras, att förmyndarens effterlembnade hustru och barn icke må medh een sådan action beswäras, när then icke emoot förmyndaren sielf uthi dess lijfztijdh är moverat wordhen.
