med påminnelser, uplästes af Hr Cammarråd Wulfwenstierna bemelte påminnelse, så lydande:
Påminnes, at de utländske böra niuta liggedagar, som til et wist antal i lagen kunna utsättjas, under hwilcka dem frihet lämnas at sälja uti minut tärande wahror för handtwärckares och andras skuld, som ingen handel drifwa. Men sedan liggedagarne ute äro, synes en utländsk icke böra niuta samma förmohn som en inländsk grosshandlare uti 4 Cap. 1 § förundt är, i det honom tilstånd lämnas at sälja halfwa stycken, halfwa läster, halfwa skieppund och halfwa tunnor med mera, utan bör en utländsk icke mindre sälja än hela läster, hela skieppund, hela tunnor, kistor och packor med mera. Arg. ex 4 § ad fin. Hand. ord. 1673.
Hr Wulfwenstierna swarade härtil, at Lagcommissionen gådt detta förbi som et oeconomicum, hwilcket är ändring underkastadt, och om det en gång i lagen blefwo faststäldt, kunde de främmande påstå at altid niuta det samma, ehuru handelens lopp kunde kräfwa ändring deruti; dessutan kunde ock igenom tractater med främmande machter sådane oeconomica i handelen til rikets fördel komma at ändras, och woro altså bättre, at om sådane måhl igenom särskilte förordningar blefwo stadgat; hwad quantum angick för främmande, at få sälja i halfwa läster, skieppund, tunnor etc., så hade man tyckt, at de borde få sälja i sådane fastager som de fådt in wahran uti.
Borgareståndet begaf sig ifrån de giorde påminnelser; och blifwer altså § som den af Lagcommissionen warit projecterad.
3 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse fants af ständerne godt, at begynnelsen af denne§således inrättas: »Utländsk man må tärande wahror til sahlu hafwa uti skiepp och fahrkost, och andre wahror i the rum» etc. Orden jämkas i Lagcommissionen.
Sammaledes tillägges och längre nid uti § näst orden »köpenskap ther drifwa»z »något utborga eller giäld inkräfwa».
Ytterligare påmintes af Borgareståndet, at utom de utsatte l00 daler bot, första gången, wahran jämwäl confiscation må wara underkastad, stödjande sig härutinnan på den hit in til brukelige praxi jemte 1673 åhrs Handelsordinantie och 1696 åhrs Förordning, samt at i annor händelse en utländsk kunde wåga derpå och snart nog indraga den avance, at han kunde betala böterne, och hafwa deröfwer en richtig fördel; eij til förtigande, at upsichten mera
