Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
112
STÄNDERNAS GEMENSAMMA

Och som af Borgareståndet swarades: cronans, androgs ther emot, at i gamle tider, när någon på landet med landsköp blifwit beträdd, hafwa alla böterne och wahran warit cronans ensak; men när den brottslige i staden blifwit beträdd, har cronan fådt halfparten och angifwaren den andra hälften.

Det föreslogs at cronan, staden och angifwaren måtte niuta hwar sin tredjedel.

I anledning häraf föreföll en widlyftig discours, i det åtskillige af Ridderskapet och adelns ledamöter, nemligen Hr Ehrencrona, Hr vice Præsidenten Silfwerschöld och flere förestälte det wara stridande emot Sweriges lag, at en domstohl skall döma en annan domstohl saköron til, hwilcket på detta sättet skie skulle, om böter för landsköp, som på landet dömes, skulle falla staden til, hwarigenom häradet til sin rätt kommo at lida.

Hwaremot af Borgareståndet påstods, at det tilförende tilkommit städerne at döma om landsköp och at böterne dem tilhördt; til hwilckets bestyrckande 1617 åhrs Handelsordinantie och Drottning

Christinæ mandat af åhr 1640 åberopades.

Hr Biskopen Doctor Humble och åtskillige af Prästeståndet påminte, at de fattigas andel eij bör förglömas, och hemstälte til Riksens ständer, om icke hälften kunde anslås til de fattige och hälften til angifwaren.

Riksens ständer stadnade i det slut, at »confiscationen går til treskiptes, hwaraf cronan niuter en tredjedel, nästa hospital en tredje-del och angifwaren en tredjedel»; hwarefter § af Lagcommissionen kommer at inrättas.

2 § bifölls,

3 §. Borgareståndet begärte at denne § således måtte inrättas, at de orden »til sin nödtorft» sättes frammanför orden »wahra i wahra», då den således kommo at lyda: »byter landtmannen til sin nödtorft wahra i wahra eller köper för reda penningar» etc.

Hr Silfwerschiöld påstod, at skillnad bör giöras emellan köp och byte, emedan ingen kan förmenas af egen afwel få byta, så långt det hinner.

Hr Wattrang biträdde detta samt at orden »til nödtorft» eij böra stå förut, ty ingen kan förwägras at byta mer än han sielf behöfwer, när han lägger det up och eij drifwer landsköp dermed,