Lagkommissionens svar.
§ 7. Orden i § wisa tydeligen, at på samma sätt wid lagmans syn som wid häradssyn skall förfaras.
Cap. 13.
§ 4. »Eij må lagman eller borgmästare och rådman jäfwas, ther son eller måg å häradzting, eller i kiämnärsrätt dömt: Eij må ock någor i Hofrätten jäfwas, ther son eller måg i underrätten dömt». Härtills hafwer eij tillåteligit warit, och synnes eftertänckeligit, det fadren och swärfadren skal ojäfachtig sittia öfwer de inåhl och dömma, som son och måg sticktat och afgiordt. Här kunde man många skiähl bijbringa, men til undfly all widlyfftighet, will man å sijdo lemna, underställandes hwars och ens omdömme, huruwijda detta sig låter wäl giöra.
Lagkommissionens svar.
§ 4. Detta är beswarat i anledning af her Abrahamssons giorde påminnelse.
Cap. 16.
§ 3. »Wänder någor in, thet flera hafwa i saken dehl, och at de instämmas böra, och tillika med honom swara; gånge thermed på samma sätt, som nu föreskrifwit än» Huru den meningen rätt förstås skal, borde tydeligare utföras til rätta förståndet, på det hwar och en kunde bättre fatta, och sig derefter rätta.
Lagkommissionens svar.
§ 3 wisar klarligen, at så med exceptione plurium citandorum förfaras skall, som med exceptione fori, hwarom i 1 och 2 § sagt är.
Cap. 17.
§ 23. »Söker någor, then ännu eij rättegång med annan hafwer, at wittne för ålder, siukdom, bortresa eller annat fall, höras må, til sanningens styrckio, ther framdeles tränga skulle» Här bör uttryckias, antingen med ed eller utom ed ske skall förhöret.
§ 31. »Dommaren lägge then, som med ed sig fria skall, wiss dag före, at sig betäncka, om han thet åstundar: å landet till nästa
