Cap. 23.
§ 1. Uti Hofrätten kunna wäl uti mindre och ringare måhl tre sittia, i wichtige saker kan tillåtas fem deröfwer wara, såsom domföre, då kunna parterne snarare afhielpas, och intet åhr ifrån åhr uphållas, till deras största skada och afsaknad, jemte omkåstningar, och den, som wunnit, mera därwed tappat, då under warande action förmedelst utdragande af tijden, samt genom sakernes länge liggande oafgiord, torde giäldnären blifwa fatalit och insolvendo, wore til önskandes, det på suppliquer uti ringa måhl innan en månad uti Hofrätten resolveras, och alla andra måhl för åhrets slut afgjorde blefwo, hwilket lätteligen skee kan uti betagande advocaternes frijheter till deras därunder verserande fördehl och winst at utdraga saken, dijt han och den trätobegiärige parten sin wederdeloman at utmatta söker; ehoo en rättmätig sak hafwer, längtar altid ju förr ju heller at få utslag och dom i saken, på de – – – ifrån processen och action en gång kan blifwa entledigat.
Lagkommissionens svar.
§ 1. Hoffrätten består af så många personer, att det ej är att förmoda, att någon sak derigenom allenast blifwer uppehållen, att ej mer än tre äro tillstädes; woro ock betänckeligit i Hoffrätten, som är den högsta och sista domstohlen, lemna en saks afgiörande på tre personer, emedan de och kunna blifwa skiljachtige, så twå där skulle giöra uthslaget. Att hoffrätten föreskrifwa fatalier eller wiss tijd till sakernes afgörande, är impracticabelt; och förorsakas oppehållet allenast genom den myckenhet af saker, som dijt ifrån så många underdomare och executorer inkomma.
Cap. 25.
§ 1. Aldenstund i alla tijder wanligit warit, at stämning till lagmanstinget, ut secunda instantia, tagen är; kan alt fördenskull nu ej wähl ändras den länge warande sedh; man torde wähl kunna många skiähl bijbringa, hwarföre stämning till lagmanstinget bör skee, och intet wähl af häradzrätten parterne föreskrifwas kan en wiss termin til comparationsdagen inför lagmansrätten, deras laga wad at
