Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
212
ANMÄRKNINGAR MOT FÖRSLAGET TILL RÄTTEGÅNGSBALK

swara in causa communi, ej annorlunda är at ansee, än som af en person talat och swarat.

§ 2. [a] At kiäranden, som sig eij inställer wid häradz- och kämnärsrätt, wid lagmans och rådstugurätt, fälles till expensas retardati processus, som här säges, är billigt; men hwad som här förmäles, at kärande eller swarande, som förfallöös borta är, skall böta, hwilka böter i det sidsta capitel förklaras för rättens eensak, synes fodra ett närmare eftersinnande. Rätten læderas icke af någondera partens uthewarande, eij heller lijder den något uppehåld, ty då de tillstädeswarande parter blifwit med domb åtskilde, har rätten att företaga och afgiöra de måhl, däruti entera parten borta är, och således till inga böter befogad, utan i det ställe fast skiähligare, at parten tillärkännas tillräckelige expenser.

[b] Här sättes wäl, at där kiäranden ej kan wid nästa ting å landet eller innom en månad i staden wijsa sijna laga förfall, må honom eij wijdare stå öppet sitt kiäromåhl at fulföllia, hwilket och enligit är med Rättegångsförordningen af åhr 1695 § 2. Men som swaranden uti fölliande § tillåtes att återwinna det, hwar till han dömbd blifwit, ehwad han wijsar laga förfall eller eij, så lärer ej wara oskiäligit, at kiäranden samma beneficium åthniuter, hälst sedan han betalt expensas retardati processus, hwartill han fäld blifwit, hwilket ochså är enligit med den process, som i cap. 4 § 1 Skiepmålabalken Siölagen finnes.

§ 3. [a] Här står, at då swaranden utheblifwer, sedan wijst blifwit, at han i laga tijd fådt stämning, må domaren dömma i saken, efter ty som sanning theruti uthletas kan, hwilket är det samma, som i 1695 åhrs förordning .står, at i saken skall dömmas efter dess beskaffenheet. Men för bättre tydligheet skull lärer wara nödigt detta at tilläggia, at innan domaren dömer den frånwarande in contumaciam, det sådant ej skier utan bepröfwande, at den instämbde saken och utheblifwande parten står under den jurisdiction, dijt han stämbd blifwit, sampt i fall kiäranden hwarcken med fulla eller halfwa skiäl gitter fultyga sin talan, utan dess skiäl finnes aldeles ogille, at swaranden ej med något betungas, emedan sielfwa saken swarar för honom, som orden i cap. 4 Skiepmålabalken Siölagen lyda, dock så at kiäranden i det fall lämbnas beneficium appellationis. [b] Nu händer ibland at den, som bor under annan jurisdiction, uppå hwilken