Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
279
TILL 1734 ÅRS RIKSDAG
22 Cap.

Effter riksens ständers godtfinnande blef här en § tillagd. Denna § införes emellan den 4 och 5 §. Hwar som lockar och bortförer qwinna från sin man, eller dotter från fader eller moder, eller från then, som i theras ställe äro, böte 100 daler eller mera, eller plichte med kroppen, effter som brottet är til.


24 Cap. 5 §.

Ständerne ändrat, att den går ut.


24 Cap. 11 §.

Denne § går ut, och fölier härhos ett särskilt cap. om dueller.[1]


  1. Detta kap. var af följande lydelse: Om enwiges kamp. 1 §. Hwar som manar annan ut, munteliga eller med bref eller bud, å wiss tid och ort till enwiges kamp och slagsmål, med swärd, bössa eller annat wapn, theraf man död liuta kan: göre offentelig afbön, miste embete sitt, böte tu tusende daler och warde förwist riket på tu år. Hafwer han ej embete, tå ökas bot hans med ett tusende daler. Then ej orkar böta, skall för hwarje tusen daler han ej gälda gitter, ett år längre riket förwisas, ån sagdt är. Samma lag ware om then, som manter blef och utgick. Gör thet något af gemen man å landet eller i staden, straffes med tjugufem par spö, (sker thet af annan man, som ej är adel eller thes wederlike, straffes med 100 daler). Sker sår eller annan skada, böte ock therföre som lag säger. Dräpes någonthera, så skal dråparen mista lif utan all nåd, och warde hwarken hans eller den dräpnas lik begrafwet i kyrka eller kyrkogård. 2 §. Samma lag ware om them, som äro kallade, och följa med att biträda enthera i enwiges kamp. 3 §. Låter någon bruka sig att å annars wägnar förkunna utmaning, munteliga eller med bref: miste embete sitt och plichte med tre weckors fängelse wid watten och bröd eller tjugu par spö. Säger han sig ej hafwa wetat, hwad thet bref innehöll, och gitter thet med ed sin styrka, ware fri. 4 §. Förewiter någor then, som till enwiges kamp emottog bref, och ej utgick, ligge en månad i Konungens häckte wid watn och bröd, och miste thertill embete sitt. 5 §. Är ej utmaning sked, utan kommer annorlunda frälsemän eller theras wederlikar skilnad emellan, och bär then ena hugg och slag å annan: eller gifwer honom munteliga, eller genom bref smädeliga ord: skuffar eller höter med wapn, käpp eller hand: eller med annan gärning och åtbörd tillfogar honom spott och wanheder, göre offentlig afbön, böte tusen daler, och hafwe förwerkat embete sitt, och plichte för slag eller sår serskilt efter lag. Orkar han ej böta, warde förwist riket på ett år, och plichte then dubbelt, som ej embete hafwer. Sker dråp i thessa fall, miste dråparen lifwet, och warde lik hans lagt afsides i kyrkogård. Giör then som öfwerfallen blef, laga motwärn, eller tå han med förachteliga ord eller gärning warder retad, möter thet genast å lika sätt, af hastigo mode, gånge therom efter almän lag, så ock thet, som under rättegång inför domstolen eller hos Konungens befallningshafwande timar. 6 §. Af böterne efter thetta capitel, tage en tredjedel then å embetes wägnar kärar, af thet öfriga tage målsäganden, ther han ej sjelf brotslig är, och the fattige halft hwarthera; år han brotslig, niute kyrka del hans.