när det jämföres med 2 § i föregående cap. Men orden tyckas wara så klara, att ej något twifwelsmål kan wara therom.
I stället för orden »och tiene thet af med arbete hos målsäganden» sättes: och förnöje målsäganden med arbete.
52 Cap. 2 §.
Ständerne ändrat. Efter de orden »eller twänne edsworne stadstienare» tilsättes: eller ock andra goda män, och förkunne etc.
53 Cap. 6 §.
Ständerne ändrat. Wid slutet tillägges: och hon plichte effter lag.
54 Cap. 4 §.
Ständerne ändrat. För »hundrade daler» sättes: åttatio daler.
55 Cap. 1 §.
Såsom riksens ständer påmint, att här borde införas, huru en ogifft qwinna straffas skal, när hon bekänner' på gifft man, att han henne häfdat; så är här sålunda därom projecterat: Wid slutet tillägges: Nu giffwer ogifft qwinna, som häfdad är, gifft man skuld, at han henne lägrat, och pröfwar domaren, att han med ed sig therfrån fria bör: gitter han eden gånga, plichte han tå som för lönskaläge.
59 Cap.
Prästeståndet har förbehållit sig, att consistorierne måtte inkomma med betänkande häröfwer, men sådant är ej skedt. Eliest frågas wid 1 §, hwar kroppar skal läggas, då de halshuggas, som hafwa bedrifwit blodskam.
61 Cap. 4 §.
Ständerne ändrat. Ändras så: Hyser man witterliga, eller dölier någon grof misgiärningsman etc.
Strafbalken.
1 Cap. 3 §.
Ständerne ändrat wid denne riksdag. Begynnes så: Hwar som någon häffta låter, then ej för grof misgärning bar åtagen är, ware skyldig honom så länge föda etc.
