skada och ödesmål them ej förmår betala, ej eller af then, som lider theraf brist på födo och uppehälle, utan umgälle then brott sitt med kroppen.
4 §. Warder någor dömd till arbete på wiss tid, och fins det ej, förfråge sig tå Konungens befalningshafwande hos öfwerdomaren, huru arbetet må förbytas i annat straff.
Utsökningsbalk.
1 Cap. 3 §.
Men å dom, som wunnit laga krafft, ther wärdet ej stiger öfwer fämtio daler, må borgmästare och råd i städerne utmätning giöra, så ock kronofogde å landet, ther wärdet ej går öfwer tiugu daler.
1 Cap. 4 §.
Effter de orden »pantar något til sig», inrättas § således: Warde genast skild wid thet han tilgripit hafwer: sedan fälle honom domaren att böta fyratio daler, och rätta skadan up. Orkar han ej böta, plichte som i 10 cap. i denne balk sägs.
1 Cap. 5 §.
Dierfwes någor misfirma Konungens befalningshafwande i hans embete, med ord, skriffter eller åtbörder: warde therföre dömd af rätten i then ort, ther brottet skedt. Är thet brott grofft, tå skal han i Hofrätten anklagas och dömas.
2 Cap. 6 §.
Konungens befallningshafwande ware skyldig att gifwa skriffteligt utslag med skälen thertill: tekne ock therunder inom hwad tid then, som therom ej nöjes, må i Hofrätten ändring söka, effter ty som i 9 cap. sägs. Konungens befalningshafwande i Stockholm kungiöre förut genom anslag dagen, tå thes utslag i saken skal gifwas ut, tekne ock samma dag i utslaget; och hafwe lof, att straxt säja sitt utslag munteliga, ther så tarfwas.
4 Cap. 6 §.
Effter orden »niute han utmätning hos then, som inwisningen gaf», tillägges: med ränta til sex för hundrade.
