lärer wara högl. Ridderskapet och adeln til behageligit nöije och at således den så högt åstundade nye lagen förmodeligen lärer komma at ställas i bruk och til allmän efterlefnad, emedan ståndet, til at winna et så nyttigt och högst önskeligit ändemål, ifrån sitt första påstående, at 1664 åhrs förordning om jagt och diurfång, hwad den omtwistade skiuträttigheten widkommer, intil des bemelte förordning af K. Maij:t med råds råde blifwit öfwersedd och af ständerne jemkad och antagen, skulle anses för kraftlös, sig nu begifwit och på det wilckor til den nya lagens utkommande samtyckt, at nyssbemelte förordning på det sättet af H. K. Maij:t må öfwerses och förbättras, som med hwars och ens rättighet öfwerensstämmer, och sedan af trycket utkomma til allmän efterrättelse til nästa riksdag, tå hwart och et stånd, ifall therwid skulle wara något at påminna, må hafwa tilfälle at söka then ändring, som the förmena wara nödig.
Sedan Frih. Ungern swarat, at det redeliga bondeståndet härigenom wijst et berömmeligit prof af des kiärlek för den nya och nyttiga lagen och bedt förmäla Ridderskapet och adelns wänliga hälsning, afträdde denna deputation.
Bondeståndets afgifne extractum protocolli uplästes och war af samma innehåld, som här ofwantil förmält är.
Frih. Ungern frågade om detsamma bifalles?
Hwartil swarades ja, och afsändes riddarhusfiscalen at härom gifwa de andre stånden del.
2. Utdrag ur Prestestàndets protokoll 1734.
Den 13 december.
Taltes åter om skiuträttigheten, och projecterades af Hr Doct. Melander ett nytt extractum protocolli i denna saken, så lydande:
I anledning af höglofl. Ridderskapets och adelens extractum protocolli, daterat den 6 hujus, fant Prästeståndet godt, sig ytterligare således at förklara, angående det giorda förbehåll i sin utlåtelse om den nya författade lagens befordrande til trycket: Såsom Prästeståndet drager til Hans Kongl. Maij:t det underdåniga förtroende, at Hans Kongl. Maij:t lärer i nåder täckas med det aldraförsta til öfwerseende företaga och besynnerligen i den puncten, som angår
