Wid 2 § förelästes Hr Weilis påminnelse, hwaruti han påstår, at städiorätten icke skall sträckas in på enkian, emedan hon icke är uti contractet nämd, och jordäganden genom denne § skulle lida merkelig minskning uti dess tillständige rättighet, aldenstund en ung enkia kunde falla på de tankar at lefwa ogift och således i många åhr för en ringa städiepenning besittia grunden.
R.: Bonden gifwer städia så wäl af sin hustrus som sin egendom, därföre wore obilligt, om hon icke skulle få niuta städian till godo, medan hon enkia sitter; 2:o kan man intet föreställa sig, at en enkia skulle utslå ett ärligit giftermål endast för städierättens skull.
Sedan gaf Hr Landshöfdingen Ehrencrona anledning till en widlyftig discours, om bondens andra hustru skall niuta städierätten till godo, när mannen dör, aldenstund hon intet war gift, när städian gafs.
Och wardt omsider öfwerens kommit, at emellan förste, andre eller tredie hustrun giöres ingen åtskillnad, uthan när hustrun mannen öfwerlefwer, niute hon en sådan lifstidsstädia, til dess hon träder i annat gifte.
Blef altså 2 § af samptelige stånden bifallen, sådan som then af Lagcommission är författad.
Sedan blef öfwerens kommit, at den 6 § sålunda slutas skulle: »I de orter, som med upsägningen och afflytningen annorlunda förehålles, rätte hwar sig efter wanligit bruk».
Wid 17 § uplästes Hr Weilis påminnelse, at bonden i sådan händelse, som § omförmäler, må återfå sin utgifne städja, eftersom han ey kommer till at nyttia de förmåner, hwilka han sig thärigenom betingat.
R., at i fall någon landtbo på det sättet rubbas i sin besittning, bör han niuta tilbaka så mycket af städian, som för honom i den stipulerade tiden återstår, doch bör lifstidsstädia ey rubbas.
Ständerne woro nögde med swaret, och blef öfwerenskommit, at 16 och 17 §§ skulle sammandragas och af them giöras en §, hwilken Lagcommission så har at inrätta, at i fall någon landtbo på thet sättet, som thär förmäles, rubbas i sin besittning, han må få tilbaka så mycket af städian, som för honom i then stipulerade tiden återstår; doch bör lifstidsstädia i thessa fall ey rubbas.
