evangeliske förkastat, så lärer förmodeligen wara nog, då detta straffas som enkelt hoor, och den brotzlige där ofwanpå med något proportionerat straff belägges, för det han missbrukat wigslen, men ey blod utgiutes, ty at den læderade makan står fridt at sökia ächtenskapsskillnad.
R.: Lagcommissionen har tyckt, det brottet är så stort, at den, som därtill är skyldig, bör straffas till lifwet.
Ständerne biföllo
Wid 10 och 11 cap. war intet at påminna.
12 Cap.
2 §. Hr Professor Melander sade, at man kan intet weta, hwarföre just tolf åhr utsattes, och hemstälte till Ständernes ompröfwande, om icke 15 åhr i det stellet kunde införas.
R.: Den, som är kommen till femton åhr, kan redan någorlunda wärja sig, och man har intet kunnat gå längre i nya lagen än till tolf åhr, ty i gambla lagen räknades öfwermaga allenast till siu åhr.
§ bifölls.
13 Cap. Missgiärningsbalken.
2 §. »Nu» i begynnelsen går uth.
I anledning af Borgmestaren Esbergs påminnelse resolverades, at den, som giordt af med sig sielf, får läggias afsides, uthan at den, som honom handterat, skall för neslig anses, doch remitterades detta till Lagcommissionens ytterligare jämkande.
Sedan blefwo efterföljande twenne af K. Lagcommissionen projecterade puncter bifallna, hwilka efter den tredie komma at införas och tilläggias i detta capitel, nembligen:
4 §: »Nu kan så hända, at den sig sielf förgiöra will ey får död däraf, plichte med fängelse wid wattn och bröd, gatulop eller rijsslitande efter omständigheterna»
5 §: »Bekänner någor falskeliga, det han sådan gierning giordt, som dödzstraffet förtienar, wari lag samma»
14 Cap.
2 och 3 §§. Uplästes Hr Weilis påminnelse, så lydande: Den, som bannar fader eller moder, han skall döden dö, hans blod ware öfwer honom, at han sine fader eller sine moder bannat hafwer.
