24 Cap.
Wid 5 § påminner Hr Abrahamson, at denne § rätt stödier sig på 1 cap. Dråpmålab. LL., hwarest doch böterne ey äre så stora som här; men utom det at neppeligen finnes härefter blifwit dömt, är ey at see ändemålet kunna erhållas, hwarpå straffet syftar; ty ey står den döda därmed at bättras, ey eller är at befara, at den döde widare något ondt giör, ey eller länder det androm till afskräckiande ifrån brådom skillnad, at den dräpnas arfwingar skola böter utgifwa.
Sedan discourerades häröfwer, om några böter i denne § skulle utsättas eller intet.
Och blef ändteligen genom votering faststelt, at böterne skulle uteslutas, efter barn och arfwingar lida thärigenom.
11 §. Hemstälte Cammarrådet Wulfwenstierna, om icke denne § kunde uttagas och i stellet införas ett helt capitell om duell.
Ständerne woro därmed aldeles nögde.
25 och 26 Cap.
bifölls.
27 Cap.
Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse af följande innehåld: Här sättas etthundrade dahler s:mt, som häradet skall böta för dulgadråp, men i sielfwa lagen är fyratijo mark därföre utsatt. Hwarföre häradet skall nu högre böter utgifwa, än lagen innehåller, är ey at finna; fast skiäligare wore, at detta capitel aldeles utslötes; ty då efter hållen inqvisition dråparen ey igenfinnes, är iu ingen, som skall hållas brotzlig, och således fast mindre ordsak at falla hela häradet til böter, som hwar och en bör bära sin egen synd. Ingen anledning till detta är at taga af Deuter. 21, när man det påser, och för dulgedråp i staden bötes ey, lärer fördenskull ey wara obilligt, at det afskaffas på landet.
R.: Ordsaken hwarföre häradet med böter belägges är, at hwar och en måtte wara så mycket angelägnare om banemannens framskaffande, och det för den allmenna säkerhetens skull. För samma skiäl skull har Lagcommissionen behållit dulgaböterne efter gambla lagen, doch satt dem till etthundrade dahler, som är mansboth.
Bondeståndet protesterade emot sådane böters erläggiande.
Hr Lilliestierna sade, at den, som icke är brotzlig, bör intet böta.
