45 Cap.
Wid 2 § påminte Preste- och Borgarestånden, at det wore för litet straff för dem, som försnilla cronans medell.
R.: Detta grundar sig på förordningen af den 9 Junii 1727.
Det fans godt, at Lagcommission tager i öfwerwägande, huru wida en sådan skall undergå lifsstraff, som försnillar öfwer 1,000 dahler.
Wid 46 cap. giordes ingen påminnelse.
47 Cap.
1 §. Uplästes Hr Weilis påminnelse, så lydande: Med detta ordet »tweböte», som wid slutet i § infördt är, förstås wäl dubbel both emot den i början nämde helften, som är fulla wärdet af det snattade godset; men när man påser 2 § uti näst föregående capitel, hwarest samma ord »tweböte» will så mycket säija som sexdubbla böter, kan man snart förwillas. Därföre tycks wara nödigt at gifwa meningen med klara ord tillkänna, på det olik uttydning däröfwer wid domstolarne förekommas må.
R.: Meningen synes wara nog klar på begge stellen, ty tweböte sättes emot det som näst föregår.
§ blef gillad.
48 Cap.
1 §. Frågades, om det ey skulle skattas nödigt, at hittelöns
qvantum efter proportionen af det hittades wärde borde utsättias. R.: Domaren kan det aldrabäst pröfwa, om the ey åsämias. § bifölls.
49 Cap.
1 §. Påmintes, at det ordet »skiäligen» borde tillsättias, så at meningen blir sådan: »Nu kiöper man något af den, som skiäligen misstänkt är».
R.: Detta finnes intet wara så aldeles nödigt.
§ want bifall.
Wid 50 cap. giordes ingen påminnelse.
51 Cap. Missgiärningsbalken.
Påmintes, at den, som lockar öfwermaga til bodrägt, bör straffas lika med den, som lockar en annan till stöld.
