stiger tiufnaden til hundrade daler; varde hängd, ehvad thet är man, eller qvinna . . . Stiäl han fierde gången; varde hängd".
Bland kvalifikatioinerna förekommer den strängaste i M. B. 42: 2 "Stiäl man litet eller mycket, tå vådeld, vatunöd, skiepsbrott, våldsverkan, eller fiende åkommer och tränger, eller ock något undan sådan fahra och nöd bärgadt är; varde hängd". Än vidare ib. 46: 1 "Stiäl man något i Kyrkio, ehvad thet Kyrkian tillhörer, eller är af andra ther i förvar satt, och är thet hundrade daler eller mera värdt; varde hängd". I tveböte (vid första resan = sex gånger det stulnas värde) lågo flera fall: ib. 42: 1 "Stiäl, snattar, eller upsåteliga förfar, eller undandöljser tienstehion, eller annar betient, något af thes husbondas egendom"; 43: 1 "Stiäl man å åker, eller äng, säd skuren, eller oskuren, hö eller halm stackad, eller ostackad, eller annars mans häst eller boskap, som går i bet ute å marken, inom, eller utom hägnad"; ib. § 2 "Samma lag vare, ther någor stiäl bistock, eller fisk utur annars mans dammar, sumpar, nät, miärdar, katsor, eller andra fisketyg; foglar och diur ur jagtredskap, eller sielfva redskapen, och annat thylikt"; 46: 2 ["Stiäl man något i Kyrkio ehvad thet Kyrkian tillhörer, eller är af andra ther i förvar satt] mindre än hundrade dalers värde"; ib. § 3 "Hvar som stiäl något af annan under Gudstiensten, antingen inne i Kyrkian, och annorstädes, ther uppenbar Gudstienst hålles, eller stiäl ute å Kyrkiovall, häst, eller hvad thet är"; ib. § 4 "Samma lag vare om then, som stiäl i något likhus, eller gräfver up död kropp, och tager svwpning, kista eller klädnad, eller stiäl i fattigstufvu, eller i Kyrkians vapnhus, eller ur fattigbösso, som utom Kyrkio är". Slutligen förekommo några fall, där första resans straff bestod i böter till tjuvgodsets fyradubbla värde (= det vanliga straffet för andra resans tjuvnad): 42: 3 "Stiäl skieppare, forman, eller theras folk, thet them gifvet är at föra eller förvara; gälde thet åter, och böte fyradubbelt tiufnadens värde. I thy fall vare samma lag, ther gästgifvare, eller krögare, från gästen stiäl. § 4. Tager någor svikeliga af barn, som yngre är, än tolf åhr, eller af then, som afvita är, kläder, smide, eller annat, hvad helst the å sig bära; eller stiäl någor i badstufvu; eller af then, i svår siukdom ligger; eller af
