Sida:Förberedande utkast till strafflag Speciella delen 3 Förmögenhetsbrotten d 1.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
98

även om sammanträffandet i vissa fall föranledde ytterligare ökning av straffet. Brevstölden infördes såsom kvalifikation genom K. F. 5/3 1746 och omfattade varje tillgrepp av "penningevärde" ur annans brev, vare sig i postens förvar eller icke. Fickstölden kvalificerades genom K. F. 2/2 1766, som i ingressen anförde såsom skäl, att "löse personer" begagnat sig av folkträngsel för att ur fickor stjäla penningar och andra persedlar. Nämnda K. F. innehåller emellertid icke denna inskränkning i själva rekvisitet, men den synes stundom hava tillämpats i praxis, jfr. S. Hovr. Utsl. 5/8 1801 (Flintberg V, 542); den bortföll emellertid genom K. Förkl. 23/3 1807, art. 18. Vid fickstöld skulle brottslingen "för blotta tillbudet" undergå samma straff som för det fullbordade brottet. Genom K. F. 3/8 1748 (fjr. K. Förkl. 23/3 1807 art. 19) utbröts ur den förutvarande kvalifikationen i M. B. 43: 1, såsom en strängare kvalifikation, tillgrepp av kreatur å bete. Det ovannämnda fallet, mjölkning av främmande kreatur, som på sin tid synes hava uppfattats såsom typ för furtum usus, skärptes väsentligt genom K. F. 21/1 1773, men, såsom tydligt angives i K. B. 26/10 1790 gällde denna skärpning endast olovligt mjölkande av djur ute å bete. Tillgrepp å fyrbåkar m. fl. "säkerhetsanstalter" för sjöfarten skulle, jämlikt K. F. 16/5 1827, § 41, straffas enligt M. B. 21: 2, 9 (motsvarande Str. L. 19: 10, 15). Angående innehav och förfärdigande av dyrk m. m. infördes en politibestämmelse (ͻ: utan avseende på handlingens natur av förberedelse till stöld) genom K. F. 9/12 1756.

Härtill kommo vidare allmänstraffrättsliga bestämmelser. Den gamla principen om sammanräkning av värde vid särskilda tillgrepp (två K. B. 1699, jfr. ov.) upprepades i K. B. 25/11 1762. Beträffande iteration föreskrev K. B. 16/2 1738, att snatteri, begånget efter stöld, skulle betraktas såsom stöld. Om stöld efter rån, se Schmidt J. A. 17, 383. Straff för tredje eller högre resa förutsatte, jämlikt K. Res, 7/11 1797, att inkulpaten förut undergått ett straff, som uttryckligen ålagts för närmast lägre resa.