K. F. 7/9 1858 | Str. L. 1864 |
hafver; eller återfordrar man det gods,
som blifvit till annan utlegdt eller
förtrodt eller lemnadt såsom pant eller lån,
ändå att man det veterligen återbekommit,
eller tager man svikligen åter det gods
man i pant till annan lemnat eller denne
eljest under panträtt innehar; straffes med
böter från och med fem till och med
tvåhundra riksdaler. Äro omständigheterna
särdeles försvårande, då må till fängelse
från och med två månader till och med
2 år dömas.
|
III) Hittegodsdeliktet. | |
§ 41. Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är; böte till högst dubbla värdet af det hittade, dock ej under två riksdaler. Förtiger man fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill berättigad sig anmäler eller eljest tillkännagifver; straffes som för bedrägeri i 22§ skils. |
22 kap. 19. Låter man ej så lysa fynd
eller hittegods, som i lag stadgadt är;
böte högst dubbla värdet af det hittade.
|
IV) Åverkan. | |
24 kap. 3 §. Fäller syrer eller bläcker
man olofligen träd å annans skog eller
mark, i uppsåt att trädet eller något deraf
sig eller annan tillegna, eller tager
olofligen der vexande gräs, torf, eller, af vexande
träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ållon
eller nötter; straffes, ehvad han det
bortfört eller ej, med böter, högst ett tusen
Riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande; då må till straffarbete i högst
ett år dömas.
|