FÖRORD.
Föreliggande utkast till lagförslag rörande förmögenhetsbrotten omfattar instituten förskingring (incl. hittegodsdeliktet), tjuvnad, rån, utpressning, bodräkt samt sådan åverkan, som utgör lukrativ kränkning av äganderätt till flyttbar sak. Att gränsen uppdragits på detta sätt, beror på det nära inre sammanhang mellan nu nämnda institut, som gör det nästan omöjligt att fixera ett bland dem utan de övriga. Till väsentlig del sammanfaller kretsen med vad man kallar tillgreppsbrott; såvitt emellertid därunder inräknas även förmögenhetsbrott, som endast kränka utbruten sakrätt, icke äganderätt (furtum usus och possessionis m. m.), eller vissa äganderättskränkningar, som icke äro lukrativa, hava dessa icke medtagits. Å andra sidan har det synts oundgängligt att utsträcka råns- och utpressningsinstituterna betydligt över vad som skulle kunna betecknas såsom tillgreppsbrott (vilket i själva verket redan nu är förhållandet med rånsbrott enligt Str. L. 21: 5).
Den komparativa framställningen har i det väsentliga samma omfång som i närmast förut utgivna delar av utkastet; i bilagan 1 till Avd. 2 hava emelelrtid de ryska och engelska rättsreglerna denna gång icke medtagits; likaledes har i bilagan 2 till samma Avd. det serbiska förslaget utelämnats.
Såsom bilaga tilld en historiska översikten hava i paralleltryck sammanställts Lagkommitténs förslag 1839, Lagberedningens
