Sida:Föreställningar om älfvorna – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
13
ÄLFVORNA.

De skaffade sig tre hvita klutar, togo sedan hår och naglar af barnet och skafde litet af moderns vigselring. Utaf dessa tre sorter lades litet i hvarje lapp, som togs i hop och ombands med en tråd, så att lappens midt, hvari de tre sorterna inneslötos, bildade liksom ett litet hufvud. — Där hade de nu sålunda trenne dockor, åtminstone skulle de föreställa sådana. Dockorna skulle sedan utläggas på den plats, där man förmodade, att de älfvor höllo till, hvilka diade på det tvinsjuka barnet. Vid utkastandet ropade man: »Dissa nu på di här, och låt min (barnets namn namnes) vara i fred.» — Försvunno dockorna, fröjdades modern, emedan hon nu kunde hoppas, att hon funnit rätt plats och älfvorna tagit dem.

En annan dockhistoria, åsyftande att tillfredsställa älfvorna, har berättats mig sålunda.

Af barnets egna kläder totar man till en docka så godt man kan; men behöfver man icke då lägga in af »naglar och hår» i hufvudet. En torsdagskväll hänges dockan upp i skorstenen, fastbunden vid en stör, som man kilar in mellan stenarna, men öfver spjället och bra högt upp, så att elden icke kommer åt henne. Vid upphängningen säger man det vanliga: »Tag nu och lek med den här och låt N. N. vara i fred!» — Men sedan skall man icke vara nyfiken och ideligen gå och titta i skorstenen, om älfvorna tagit dockan, emedan man därigenom kan skrämma dem. Om man efter en tid finner den vara borta, har man anledning att fröjdas. Och är det märkvärdigt nog likgiltigt, vare sig dockan fallit ned eller flugit upp genom skorstenspipan.

I Småland lära dylika dockor gräfvas ned i jorden. Då de multnat, skall sjukdomen vara borta.

Om barn »icke hafva ro», särskildt om nätterna, utan »skrika, hafva ryckningar i kroppen och se sig oroligt omkring», beror detta på, att man ofredat älfvorna eller gjort dem illa genom utslående af orenlighet, varmt vatten o. s. v. Man kan då söka bot genom att offra åt älfvorna i solgången tre torsdagskvällar å rad vid en »offersten» eller s. k. »älfkvarn», jfr bilden å sid. 17.

Det torde vara på sin plats att här lämna en beskrifning på en dvlik sten. Dess form kan lika väl vara kullrig som med flat