Sida:Fallande blad.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 12 —

Och äppelträdet fäster papiljotten
af hvita blader i sitt gröna hår
att värdigt kunna möta gyllne drotten,
när till midsommarvaka snart han går.

In duggar glam i lilla fågelhyddan
och härdig kraft kring myrans arbetståg.
Och bäcken i sin fröjd får bästa kryddan,
och skogens källa friskhet i sin våg …

Allt ljust, allt gladt, all skönhet i naturen
sås ned ur skyn vid stilla majregns fall.
Ja, själfva hjärtat känner blida skuren,
och vemodsvintern i mitt bröst är all.

Och åter drömmer jag om flydda åren,
då allt var ungt och jorden var så skön,
då utaf idel lycka kvällde tåren
och kärlek brann och lifvets Maj stod grön …