Sida:Fallande blad.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 22 —

I BASSÄNGEN.


EJ i blomsterljusa ängen,
ej i dunklet under fur,
men i friande bassängen
ler den fagraste natur.

Smärta stammar, väna knoppar,
och hvad skönt i skyar fans,
bleknar af mot mänskokroppar
uti nakenhetens glans.

Först när ej de klutar hölja,
som det dumma modet redt,
mänskan ner i sommarbölja
med naturn blir riktigt ett.