Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
att ej ditt guld kan lindra,
där kvalet dock är störst;
att du månd fjärran vara,
som våg vid lundens törst.
Så hör: i andevärlden,
som här på jordering,
hur allt än må fördunsta,
förintas ingenting!
Hvarhelst ett mänskohjärta
för de elända slog,
var viss, dess lust att lisa
till kvalda bröst dock drog …
Så skall din hjälparlängtan,
som steg för okänd arm,
ta form af lugn förtröstan
och fly till sorgfylld barm.
Så skall din lust att lisa
åt fjärran nöd ge hopp,
som källan lifvar lunden
med molnets svala dropp.
