— 139 —
det var på Henriette; men de voro ense om, att han säkert skulle gifta sig med endera af dem, och alltid vädjade de till Alice att befästa deras förhoppningar.
Carl hade aldrig sett en så älskvärd man som Kapten. ”Är han ej förtjusande, Alice, och måste han icke nödvändigt blifva min svåger? Lovisa passar honom förträffligt: begge två så glada, så lifliga! Man bör höra dem skratta tillsammans! det blir det vackraste par i verlden. Tycker du intet, Alice, att de äro skapade för hvarandra? Och jag är säker att Kapten är ganska rik; han har vunnit öfver tjugutusend pund sterling i sista kriget, och skulle fiendtligheterna börja å nyo, blir han säkert Amiral: tycker du icke som vi, Alice? Ack! ofelbart måste han gifta sig med en af mina systrar.
— Och det blir med den vackraste, sade Maria; han har nog god smak för att föredraga Henriette; med hvilka blickar betraktar han henne icke, har du ej märkt det Alice? Jag vill slå vad att Kapten gifter sig med Henriette, och nästa kampanj göres han till baronet: Lady Wentworth! det klingar så väl; hon tager högra hand af mig, och det skall alldeles icke misshaga miss Henriette: Sir Fredrik Wentworth! Lady Wentworth! sant är det, att
