— 147 —
— Nej, Herr Georg, sade Alice; vill ni ej sitta ner? han kommer väl.” Georg var i en synbar förvirring, då han såg Kapten, som gick fram för att helsa, och tala med honom. Han frågade efter hans systrar; men utan att svara satte Georg Hayter sig vid bordet, tog ett tidningsblad som låg der och syntes inbegripen i dess läsning. Kapten gick tillbaka till fönstret.
Marias yngste son, som såg salsdörren öppen, kom inspringande till sin bror. Denne gosse, på sin höjd tre år, var stor och stark för sin ålder, och mycket bortskämd af sin mor, som tålte allt af honom; han gick närmare med ett oförskräckt utseende, och ville uppklifva på soffan der Calle låg, för att taga leksakerna, med hvilka Alice roade den sjuke; af fruktan att den lilla gossen skulle göra honom något ondt, ställde hon honom på golfvet, och bad honom icke plåga sin bror. ”Men jag vill klifva upp,” sade den lilla ostyrige gossen och, begagnande sig af det ögonblick, då hans moster plockade upp några leksaker som han hade kastat ner, hoppade han på hennes rygg, slingrade så sina små ben omkring henne, att hon hvarken kunde stiga upp eller blifva fri från honom. Förgäfves bannades hon, den lilla skälmen inspärrade henne än starkare; han qväfde
