— 169 —
han hade då lemnat någon uppmärksamhet åt henne, då hon trodde honom endast vara sysselsatt med Lovisa, och han har velat att hon skulle hämta hvilan vid hans systers sida. Denna disposition till hennes fördel, och som kom så alldeles oförmodadt, rörde henne på det ömmaste. Denna omständighet förklarade mycket för henne; hon förstod hvad som föregick i Wentworths själ; han kunde intet förlåta henne, men han hade icke förgätit huru mycket han hade älskat henne; han fördömde hennes svaghet, att öfverge honom, han underhöll äfven en orättvis förtrytelse; han älskade henne icke mera af kärlek, efter som han tycktes vilja fästa sig vid en annan qvinna, men han kunde intet se henne lida, utan att komma henne till hjelp. Hvad hon tyckt sig märka då han frälste henne från lilla Walter, stadfästade han nu; det var en lemning af hans första känslor, endast en ingifvelse af vänskapen; det var ett nytt bevis af hans goda hjerta, af denna älskvärda karakter, som så starkt fästat henne vid honom och som väckte hos henne en rörelse, som var på en gång så ljuf och så smärtande, att hon icke kunde säga hvilkendera öfverträffade den andra.
Hennes första svar på Herr och Fru Crofts artiga anbud följde liksom händelsevis, och hon talade
