Sida:Familjen Elliot.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 23 —

och med bibehållande af hela sitt anseende. ”Det är ganska riktigt, sade han, att sir Walter icke kan förändra sitt lefnadssätt, eller göra några inskränkningar på en egendom som är så beryktad för sin prakt, sin gästfrihet och sitt fördna anseende; men hvar helst han annars bodde, kunde han inrätta sitt lefnadssätt huru han behagade. Att lemna Kellinch-Hall, var enda sättet, och han var alldeles af sin herres mening, som oemotsägligen var den rättaste.”

Sir Walter blef i början något öfverraskad af detta tal; det var aldrig hans mening, och han hade endast satt det i fråga för att uttrycka sin fasa för de påkallade inskränkningarne; men smickrad af Shepherds loftal öfver hans goda urskiljningsgåfva, kanske ock träffad af det oberoende, som man visade honom, gjorde han ringa invändningar, sade att han ännu skulle taga det litet i öfvervägande, och efter några dagars vankelmod och obeslutsamhet, blef den stora affären uppgjord, och nu blef frågan hvar man skulle bosätta sig. Trenne särskilta ställen blefvo föreslagna: London, Bath, eller något ställe på landet. Alices alla önskningar förenade sig för det sistnämde. En liten gård i granskapet, der hon kunde ha lady Russels sällskap, vara nära sin syster Maria, och ännu njuta det nöjet att på närmare håll skåda de ängar och parker, som omgåfvo