Hon ser deruti ingen ting tadelvärdt, sade Alice, tvärtom gillar hon den, och vanligtvis är det hon, som förer mig ända till fru Smiths port.
Vid Westgate har det förmodligen väckt mycken förvåning att höra en vagn på gatan? anmärkte sir Walter med en försmädlig ton. Det är väl sannt, att sir Hinrik Russels enka icke har någon krona i sitt vapen, eller något som utmärker vapnet; men det är likväl ett vackert equipage, uti hvilket man ofta ser miss Elliot, och vid Westgate, vid en fattig enkas port, som är trettio till fyrtio år gammal, med lyten som vore hon åttatio, är det väl rimligt? Miss Elliot föredrager en misstriss Smith framför sin egen familj, som härstammar från den äldsta adel i England och Irland! Smith, mistriss Smith, ett så allmänt namn! Hon bör vara mycket stolt öfver att få emottaga miss Elliot hos sig. Fru Clay, som varit närvarande vid allt som föregått, tyckte att det var tid på att lemna rummet; Alice hade då, utan fruktan att såra henne, kunnat åberopa samma rättigheter som hennes syster, för valet af en vän bland den lägre klassen; men hennes aktning för sin far, hos hvilken fru Clay bodde, återhöll henne. Hon svarade dem ingenting, och öfverlemnade åt dem sjelfva omsorgen att erinra sig att fru Smith icke var den enda enka vid Bath, som vid trettio
