— 30 —
advokats dotter, visserligen aldrig varit tillsammans. Lady Russel ansåg, enligt sitt aristokratiska tankesätt, denna förbindelse ej passande i anseende till denna qvinnas härkomst, och ganska skadlig genom hennes illa kända karakter: en annan bostad, ett afstånd af mer än tolf mil skulle nödvändigt afbryta denna vana, och i Bath skulle Elisabeth visserligen göra bättre passande bekantskaper än fru Penelope Clay, hvilket lady Russel ansåg af mycken vigt. Hon älskade icke Elisabeth för sin egen skull, det var omöjligt, men hon var ju hennes väns dotter, och utan att hon sjelf märkte det, imponerade Elisabeths skönhet och kalla värdighet på henne; hon älskade henne icke så som hon älskade Alice, men hon beundrade hennes sköna skapnad, hennes vackra hållning, det sätt hvarmed hon bibehöll sin rang, med undantag likväl af sin vänskap för mistriss Clay, den hon hvarken kunde begripa eller gilla.
TREDJE KAPITLET.
En dag då Herr Shepherd hade läst tidningarne vid Kellinch-Hall, sade han: ”Jag ber ödmjukast att få anmärka en sak som i närvarande konjunkturer är oss ganska gynnande. Freden skall göra att vi snart få hem våra rikaste sjö-officerare, alla behöfva de
