vet man icke hvad som kan hända; ni skulle framdeles kunna blifva inledd, antingen af familje-omständigheter, eller af den aktning, som ni säger er äga för honom: hör då sanningen medan det ännu är tid. Herr Elliot är en man utan hjerta och utan grundsatser, hycklare, bedragare, illistig, han förstå att ikläda sig larfven af alla dygder, och äger ingen enda; han är en egoist, som älskar ingen annan än sig sjelf, som, af egennytta, skulle kunna vara i stund att begå grymheter, förräderi, om han vore öfvertygad om att icke blifva upptäckt; blottad på all känsla, öfvergifver han utan medlidande och utan samvetsqval dem, hvilkas förstöring och olycka han vållat; ty det är länge sedan han qväfde samvetets röst; han är lika oförmögen till rättvisa som till medlidande. Hans hjerta är svart, tomt och kallt!” Hon hejdade sig vid ett häftigt utrop af Alice: Gud! hvad hör jag? Kan det väl vara möjligt att det finnes en varelse, sådan som nu blifvit afmålad, och att det vore herr Elliot? Nej, det är omöjligt, ni är illa underrättad.
”Gifve Gud, att så vore, svarade fru Smith! men jag har allt för mycket lärt känna honom! Mina uttryck, kanske för skarpa, hafva förskräckt er; man bör något ursäkta en qvinnas vrede, som han bringat i olyckan; men jag vill bjuda till att lugna mig,
