Men jag vill gå dit, svarade Maria; det skulle vara oförlåtligt att försumma det. Det har alltid varit en förtrolig förbindelse emellan oss och Dalrympels; man gaf hvarandra del af allt som tilldrog sig i familjen. Ganska säkert äro de underrättade om mitt giftermål: hvad skulle de tänka om du ej presenterade dig för dem, och herr Elliot! betänk det, Carl; en så aktningsvärd man, arfvingen till Kellinch-Hall, familjens tillkommande represensant!
”Tala icke med mig hvarken om arfvingen eller representanten, Maria; jag är alldeles icke af dem som tillbedja den uppgående solen, och går jag icke i morgon på den der soiréen för din fars skull, så skulle jag anse det stötande att göra det för hans arftagares skull. Hvad betyder herr Elliot för mig.”
Alice hade gerna omfamnat Carl; hon såg att Wentworth hörde honom med uppmärksamhet; slutligen betraktade han Alice, för att upptäcka om hon gillade sin svåger: hon var tyst; men uttrycket i hennes ansigte hade bordt skingra hans tvifvelsmål. Carl och hans hustru disputerade ännu en stund med hvarandra, han skämtade, hon med sin vanliga bitterhet, förklarande att hon ville gå till sin far, och att hon ansåg det för rätt ohöfligt om man gick på spektaklet utan hennes sällskap.
