Och eftersom han stod där och teg och stenstirrade, fortsatte hon:
Nej, inte mig emot. För jag har hört, att man ska få dåligt rykte hos Grundholm. Men här bleve det ju annorless.
Varför det då? frågade han och fick plötsligt mål i mun. Vad menar mamselln med det? Varför skulle hon inte få dåligt rykte här?
Hon gapade.
Ååh, sa hon, det kan jag väl aldrig tro.
Han mumlade:
Tro hit och tro dit.
Och så tego de. Ända tills det började bli ängsligt. Då steg hon upp och neg. Nekat hade hon ju inte, och ville han sticka till henne städseln nu med samma, så var det hans sak. Men Borcken hade annat i tankarna.
Mamselln, sa han, nu tror mamsell, att jag vill städsla henne som tjänarinna eller hushållsmamsell. Det vill jag icke. Men jag ska be henne att inte skratta som sist, ifall hon skulle finna det lustigt. Ty nu frågar jag henne rakt på sak och utan vidare, om hon skulle vilja gifta sig med mig? Mamsell kan tänka på saken och lämna mig svar i morgon. Antingen skriftligen då hon ju vet min adress eller ock om hon vill komma upp på mitt kontor mellan nio och tre. Bäst vore emellertid, om mamselln kunde besluta sig nu med detsamma.
Hon tänkte:
Ja, konstig ska han ju vara.
Men hon sa:
Det är bra sent nu. Patron kan behöva komma i säng.
Han svarade:
Jag behöver inte komma i säng mer än någon annan. Mamsell finner mitt handlingssätt underligt, men det angår henne inte. Hon känner inte mina räsonger. Mamsell har för den skull blott att besvara min fråga jakande eller nekande. Jag vet inte, om jag personligen är tilldragande, men
