Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
87

Ja, sa hon, det kunde du också göra. Så kunde kassören sitta här hos mig.

Det var bråda tider och kassören var hennes rådgivare och högra hand. Jonathan tog sig en funderare, en mycket lång; han sa:

Är det bättre att kassören sitter här, så ska han sitta här. Men eftersom jag har varit firmans chef skulle det se illa ut, om jag satte mig bland bokhållarna.

Och han satte inte vidare sin fot på kontoret. Agnes försökte locka dit honom, men det gick inte. Då tog hon hans plats vid pulpeten med kassören mitt emot sig. Affärerna gick bättre på det sättet. Det kunde inte hjälpas. Affären gick bättre.

För resten var han klen och behövde vila. Eller kanske snarare motion. Han läste i en tidning om kroppsrörelse och hälsa. Han skaffade sig flera böcker i ämnet och läste flitigt. Han hade ju också annat att syssla med. Folk tog honom till råds i tvistiga fall rörande klädedräkt och bordskick, rang och titlar, konstiga ord och konstiga ceremonier. Han gick på bröllop och begravningar, ibland bjuden, ibland objuden men alltid en försyn för hopen, ett mönster att iakttaga och följa. Han fick allt större intresse för det kyrkliga och klockaren blev hans särskilda vän. På Jonathan Borcks smak och takt fick mycket bero och han var ingalunda någon betydelselös person. Han blev liten och mager, det är sant, tunn som en skugga. Det kom sig av det eviga vankandet. Han var sällan hemma annat än vid måltiderna. Då intog han det husfaderliga sätet vid bordsändan, han skar stek och bröd, han öste upp soppan och delade ut sina håvor. Men sen man tackat honom för maten, gick han. Vad skulle han göra hemma? Affären skötte Agnes, gården skötte Axelsson, barnen skötte sig själva. Han gick. Han gick för sin hälsas skull, han gick för att förlänga livet. Det är det viktigaste att leva länge vid god hälsa.

Borckarna sa: